Porlamarkens

smadjursuppfodning * omplacering * hundaktiviteter

Smådjursagility

De flesta djurägare har säkert hört talats om hundagility, men under senare år har agility för våra smådjur kommit att bli en mycket populär sysselsättning och tävlingsgren i smådjursvärlden. I Sverige är det än så länge bara råttor som kan tävla officiellt i agility, men det är säkert bara en tidsfråga innan fler smådjursföreningar tar sig an agilitysporten. Själv använder jag mig av agility som aktivering till alla sorters smådjur; möss, hamstrar, gerbiler… Ja t.o.m. mina jordekorrar tycker att det är kul! Jag agilityinstruktör och tävlar i hundagility, vilket nog påverkar mitt sätt att träna och tävla i smådjursagility. Tänkte dela med mig lite av mina erfarenheter av denna roliga sport!


Vad är agility för smådjur?

En agilitybana är en hinderbana som djuret ska ta sig runt på så kort tid som möjligt, men på rätt sätt. Än så länge kan man i Sverige bara tävla i agility med råttor, men det kommer nog snart att bli möjligt att göra det även med andra djurslag. Reglerna på tävling är betydligt snällare för smådjur än för hundar. Råttor får t.ex. ta fel hinder, bara den sedan återgår till den rätta vägen. Det finns heller inga regler som bestämmer vilket håll om första pinnen råttor ska gå in i slalomen, osv. Likväl finns det en maxtid för banan. Råttan måste ta sig runt banan innan tiden är slut. Den får dock inga tidsfel hur långsam den än är, så länge den håller sig inom maxtiden.

Agility är inte bara en tävlingsgren. Agility är även utmärkt aktivering. Ditt smådjur får använda sitt balanssinne och varje ny bana erbjuder en ny inlärningssituation och möjlighet till problemlösning. Det enda sinnet som inte blir aktiverat i agilityn är luktsinnet. På tävling tvättar man noga bort doftspår efter varje djur som sprungit banan för att inte efterföljarna ska få det lätt och följa doftspåret. Genom att träna agility får du även en bättre kontakt med ditt djur, eftersom ni måste samarbeta för att komma i mål och du måste leda ditt djur rätt genom banan.


Hinder

Agilitybanan brukar kan bestå av följande hinder: A-hinder, balansgång (ibland av rep), gungbräda, en öppen tunnel, slalom, bord, hopphinder (som djuret klättrar över), ring/däck (ett runt hål i en bräda alt. en ring som hänger i en ställning), vattenhinder, slalom och klätterhinder där djuret ska ta sig t.ex. upp och ner genom en horisontal stege på ställning. Men till skillnad från hundagility så finns det inte några exakta regler hur vilka hinder som ska ingå på tävling. Det gör det hela än mer spännande!


Men… Jag har inga hinder..

Det gör inget! Kanske kan du tillverka riktiga agilityhinder på slöjden eller hemma. Annars tar man vad man haver! Du kan t.ex. använda dig av en trave böcker som bord, en bräda över en gratängform med vatten som vattenhinder, papprör som tunnlar… Bara fantasin begränsar dig! Jag brukar säga till mina kursare på hundagilitykurser att de ska se agilitymöjligheter överallt, inte bara på agilityplanen. För hundar finns agilityhinder i skogen i form av omkullblåsta träd, stenar, en bäck att hoppa över. I stan fungerar cementgrisar som  hopphinder, trappavsatser som bordet, och har man tur kan man använda stolpar som något slags slalomhinder. Samma ”agilitytänk” är bra att ha när det gäller smådjur! Fundera över vad du har för spännande potentiella hinder där hemma!


Säkerhet och rutiner

När man tränar agility med hund tänker man väldigt mycket på säkerhet. Man värmer upp hunden ordentligt innan träningspasset, och man stretchar av den efteråt. När det gäller smådjur så är deras agilityrörelser ungefär samma rörelser som de spontant utför i sin vardag, så behovet av uppvärmning är inte lika stort. Man ska heller inte stretcha ett smådjur. Men det skadar ändå inte att man busar igång sitt djur lite grann precis innan man ska träna agility. För att få upp motivationen och för att det ska komma igång i kroppen. Det kan även bli till en god rutin, och en signal för djuret att ”nu ska vi snart köra agility!”.

När det gäller hindersäkerhet ska man däremot tänka precis som man gör i hundagility. Inget hinder får vara konstruerat så att det kan skada eller skärra djuret. När det gäller gungbrädan får man även på tävling, hålla emot när gungan slår i marken så att djuret får en behaglig nedfärd. En annan viktig sak att tänka på att är att man inte ska köra agility med sjuka eller allt för gamla djur. Man måste vara lyhörd om djuret tycker att det är för ansträngande eller stressande.


Kan alla smådjur hålla på med agility?

De flesta smådjur uppskattar att göra något kul med sin ägare. Agilityn är varierad och bygger på naturliga rörelser och djurs nyfikenhet, och är därför en lämplig aktivering för de flesta smådjur. Men alla smådjur är unika, en del lär sig snabbt nya saker och är modig och aktiva. Andra är mer försiktigare och har kanske inte samma fysiska förutsättningar från början. Du måste lägga ribban på rätt nivå för just ditt djur! Du får aldrig tvinga djuret att utföra något, det hela ska vara lekfullt och bygga på samarbete.

Tänk på att agilityhinder för hamstrar och gerbiler inte får bestå av höga klätterhinder, då dessa djurslag inte är gjorda för att klättra! Använd tunnelsystem, slalom och labyrinter istället.


Följa handen!

Innan du kan börja lära ditt djur agilityhinder, måste du först lära djuret att följa din hand och att komma på inkallning. Jag lär mina djur från början att när jag tappar med ett finger på bordet och/eller smackar på ett speciellt sätt med munnen, så betyder det att jag vill att de ska komma till mig. När ett djur ska lära sig att komma på dessa ljud, sätter jag det på en liten yta, där det inte har något att utforska eller springa och gömma sig bakom. Sedan placerar jag mitt ansikte i ögonhöjd med djuret, och när djuret tar de första stegen mot mig så börjar jag att tappa med fingret och/eller smacka med munnen. (Jag gör inga ljud förrän djuret rör på sig i rätt riktning, jag vill ju inte att den förknippar ljuden med att t.ex. sitta still). Djuret får en belöning när det kommer till mig. Sedan upprepas övningen, många gånger och på olika platser. Sedan har jag ett djur som kommer på inkallning och vet att det ska röra sig i riktning emot dessa ljud.

Att lära ett djur att följa handen är lika lätt. Gnugga dina fingrar mot varandra precis vid djurets nos. De flesta djur vill nyfiket lukta på dig då, och då rör du handen en liten bit så att djuret följer dig. Sedan får det en godbit. Det är dock inte bra att locka med en godis från början, då det är lukten och rörelsen av din hand som du vill att djuret ska följa, inte en godis.


Inlärning av agilityhinder

När djuret kan komma på inkallning och följer din hand, är det dags att börja med hinder. Börja med lätta hinder, såsom tunneln. Kalla från andra sidan, och gör en svepande handrörelse i hindret mot dig. Belöna när djuret tagit hindret, och låt det aldrig gå ta hindret baklänges efter ett korrekt utförande. När djuret kan ett hinder, kan du lägga till ett nytt hinder före det hindret. Så att djuret först tar det nya hindret, sedan det gamla. Denna metod kallas baklängeskedjning. Poängen är att när djuret har tagit ett nytt hinder, belönas det genom att det får fortsätta till ett hinder det redan kan, och att det vet att bakom det bekanta hindret får man godis!


Belöning

Att använda t.ex. baconost på tub, leverpastej eller liknande som belöning till en råtta funkar bra. En jordekorre föredrar jordnötter. Hitta en belöning som ditt djur är fullständigt galen i, och utdela endast detta supergodis när du tränar agility! Detta för att höja belöningens värde, och för att få djuret att förknippa den med agility.

Du ska inte använda godis som ett lockbete för djuret att ta sig genom hinder, det ska räcka med din hand. Godiset får djuret när den klarat av hindret. Som en bonus. Detta för att om du använder annat än din hand som lockbete på träning, så står du pall på tävling där du inte får lov att använda godis.

Själv använder jag även klicker för mer exakt belöning. Vill du veta mer om hur man gör med klicker; läs på om hur man använder klicker på hund!


Handling- att leda djuret

Med handling menas hur du styr ditt djur genom banan. Med hjälp av din röst och dina händer, men även din kroppsplacering, visar du djuret vilken väg det ska gå. Till skillnad från i hundagilityn, så får du lov att röra ditt djur och hindren under en smådjursagilitytävling.   Du får prata, locka och vissla så mycket du vill. Det enklaste sättet att leda ditt djur mellan och genom hinder är att med dina ena hand, i en svepande rörelse framför djuret, visa vilken riktning du vill att det ska gå. Har du lärt djuret att följa handen så kommer det att gå lätt!

När du och ditt djur har hållit på ett tag med agility kommer du att märka att du genom din placering också kan styra djuret på ett mer finlemmat sätt. T.ex. kommer du att märka att du kan sänka eller öka farten på ditt djur, genom att du lutar dig över djuret respektive står mer upprätt en bit ifrån. Försök även att se banan så som ditt djur ser den. Allt är tämligen färglöst, och det som finns 30-40cm bort syns inte!


Störningsträning

För att göra ditt djur redo för tävling, är det viktigt att du tränar agility i en mängd olika miljöer och på olika tider på dygnet. Ta med dina agilityhinder till olika platser med främmande ljud och dofter och träna där. Försök även att ständigt hitta på nya hinder så att djuret inte vänjer sig enbart vid vissa individuella hinder.


Råttagilitytävling

SRS och SSV anordnar agilitytävling för råttor. Följande kommer främst att handla om SRS tävlingssystem. När du känner att du och din råtta är redo att anmäla er till tävling kan du få information om när närmaste agilitytävling ska äga rum genom SRS hemsida eller genom tidningen Husråttan. Du måste föranmäla er på en speciell blankett som fås via hemsidan, och betala in avgiften till SRS. Som nybörjare ska du anmäla dig till agility klass A.


Agility A

När tävlingsdagen kommer och du och råttan är på plats på tävlingen, måste råttan gå igenom friskkontrollen precis som på en vanlig utställning. Men när det gäller agilityråttor så får även t.ex. barberande råttor, och råttor med andra smärre defekter vara med.

När ni kommit in i lokalen kan du köpa en katalog där du får reda på ert startnummer. Men ofta hålls agilitytävlingar i samband med utställningar, och eftersom samma råttor som ska tävla agility även ställs ut, brukar startordningen i agility ändras efter hand. Ofta kan man tävla agility när man har en liten paus från utställandet, och därför kan du hålla koll på om det ser tomt ut kring agilitybordet och ställa dig på tur där, även om det inte är ditt nummer just då.

Det finns två klasser att tävla i: Agility A samt Agility B. Du ska anmäla till A-klassen om du och råttan är nybörjare. Normalt ingår ca 6 hinder som är placerade i en rundbana i denna klass. Det finns en maxtid som råttan har på sig att ta sig runt banan på, men i råttagility utdelas inga felpoäng för långsamma tider. Inte heller utdelas felpoäng om råttan tar ett hinder på felaktigt vis, men den måste ha klarat av hindret på rätt sätt för att bli godkänd.

De ekipage som är bäst på agilitybanan får gå vidare till det andra momentet, vilket är inkallningen. Du sätter råttan på ena kortsidan av ett stort bord och går till den andra kortändan för att kalla in. Råttan ska komma till dig så fort som möjligt. Om råttan tar sig runt banan felfritt och under maxtiden får den en s.k. Clear round. Har ekipaget visat på god samarbetsförmåga genom båda bana och inkallning, kan man bli uppflyttad till B-klassen. Har man tur kan man då även få ett agilitycertifikat. Man behöver minst två agilitycertifikat för att en dag kunna bli agilitychampion.

Observera att clear round inte automatiskt betyder uppflyttning!


Agility B

Om du och råttan är uppflyttade från A-klassen till B-klassen ska du vara beredd på en svårare bana, och svårare hinder. I B-klassen är det andra momentet ett valfritt tricks istället för en inkallning. När det gäller tricks så ska man tänka att det är bättre med ett enklare tricks som råttan verkligen klarar av än ett svårt tricks som råttan bara gör halvdant. Exempel på fullt möjliga tricks är:

# Klättra uppför mattes ben och sätta sig på axeln.

# Gå igenom en lång tunnel (medhavd rekvisita är tillåten).

# Apportering.

# Sitta vackert en längre stund.

# Snurra ett eller flera varv på stället.

# Spela död (ligga på sidan).

# Gå slalom mellan mattes ben (som i hundfreestyle).

# Uppletandeövning: Använd 2 tändstickor, den ena har matte tagit i. Den andra ska tas direkt ur asken med en pincett. Lägg båda stickorna en bit bort från råttan på bordet. Råttan ska sedan markera den tändsticka som dess ägare har hållit i. (Detta har mig veterligen aldrig använts på tävling, men detta är ett imponerande tricks).


När Julia ska klätta upp till min famn använder jag mig av hennes vilja att följa min hand och mitt inkallningsljud.

När det gäller tricks ska du bygga dem på rörelser eller beteenden som råttor naturligt utför. Belöna din råtta när den spontant utför en del av en rörelse som du gillar. Bryt ner alla tricks i små delar och sätt ihop delarna till en helhet först när råttan är lika duktig på alla delmomenten i ett tricks.

Ex: ”Tändsticksapportering”

  1. Du gör råttan motiverad att ta tag i föremålet genom att kampa lite lätt med råttan om det. Busa igång råttan. Gör den ”het” på stickan. Använder du klickerbelöning ska du klicka så fort råttan bara nosar på stickan, första gången. Sedan kräver du lite mer, att munnen ska öppnas lite, osv. Till slut ska du kunna hålla stickan framför råttans nos, och den ska själv sträcka sig efter stickan och vilja ta den i munnen.
  2. När råttan kan hålla tändstickan i sin mun en längre stund är det dags att lära den att röra sig emot dig när den har stickan i munnen. Kräv bara ett par steg den första gången. Sedan kräver du lite mer för en utdelad belöning.
  3. Nu kan råttan greppa och hålla fast en tändsticka i munnen, och den kan bära omkring på den. Det är dags att lära råttan att hämta föremålet när du slänger iväg det. Det gör du genom att busa upp råttan med stickan, ”tappa” stickan precis vid råttans nos. Har du befäst punkt 1 och 2 kommer råttan spontant att vilja plocka upp stickan från bordet. Det kan ta lite tid för råttan att lära sig hur den ska få upp stickan, men ha inte bråttom! Det kommer! Sedan är det inga problem att kasta iväg stickan lite längre.
  4. Nu har du en råtta som kan apportering! Nu kan du börja att använda kommandoordet ”Apport” och förknippa det med hela momentet. 

Lycka till och ha en riktigt rolig stund med ditt djur!

Foto

Agility klass B-bana

Porlamarkens Addis Abeba går igenom slalomen.
Man får gå in från valfritt håll om första pinnen.

Agility klass A-bana


Porlamarkens Behaviorist visar hur man tar den horisontella stegen. Upp och ner, upp och ner!


Utslagsbana agility klass A, Nogger kör!


En hand visar råttan framåt över hindret, den andra handen hindrar råttan från att vända om och gåt tillbaka samma håll som den gick upp på balansbommen.


Här tävlar Alina och Hugo klass A. Vattenhinder ses bakom Alinas arm.

Gerbilen Meg vet att matte ser till så att gungbrädan inte slår i marken för hårt.

Porlamarkens Extravaganza visar att hamstrar tycker att agility är kul. Eftersom hamstrar inte är klätterdjur ska hindren anpassas efter hamsterns förutsättningar.

Jordekorren Torsten tar "Ringen".