Porlamarkens

smadjursuppfodning * omplacering * hundaktiviteter

Råttans hälsa och sjukdomar

Det är mycket viktigt att hålla råttan i god kondition, fysiskt såväl som mentalt. Genom en väl avvägd kost, motion, aktivering och goda levnadsförhållanden minskar man risken för sjukdomar och ohälsa. Arvet betyder också mycket. Att välja råttor ur linjer som i generationer avlats på långlivade tumörfria djur är en god investering. Men även den bästa råtta kan bli sjuk. Här följer de vanligast förekommande hälsoproblemen hos råtta.
 
Så här ska en frisk råtta i bra kondition se ut. Pälsen är blank och fin, ögonen rena och råttan tittar nyfiket på sin omvärld. Foto Ellen Cederblad.

Tumörer

Råttor i alla åldrar kan råka ut för knölar, eller tumörer som sitter i huden. Alla sådana tumörer är inte cancertumörer. Om man kan känna att tumören sitter löst under huden och går att flytta på med fingrarna är den oftast ofarlig. Ibland kan det uppstå en liten varfylld knuta i huden efter ett bett, och helt ofarliga fettknölar kan även uppstå spontant. Om knölen är varfylld är det bara att invänta att den spricker, alternativt att låta en kunnig person tömma den.

De farligare varianterna av tumörer växer snabbt och på honor sitter de ofta kring spenarna, och på hanar i armveck och under halsen. Är råttan äldre och får en knöl som växer anser jag inte att det är någon större idé att operera bort den. Man kan istället låta råttan leva gott så länge knölen inte är i vägen. Men det är ett högst personligt ställningstagande. Om unga råttor får tumörer emellertid, kan det vara all anledning att satsa på en operation. Faktum är att de allra flesta råttor som opereras för en enstaka tumör, klarar operationen galant och får aldrig fler tumörer. Men det är viktigt med en bra försäkring, och en bra veterinär som vet hur man söver råttor. Se under länkar för veterinärtips!

 

 

 

 

 

 

Den här råttan har en tumör i underlivsregionen, samt en tumör i lymfkörteln under hakan. Två vanliga ställen att få tumörer på om man är råtta. Tumören som sitter under hakan är mjuk, medan den som sitter i underlivet är hård och kantigare. Den här råttan har elakartad cancer som spridit sig, och en operation är tämligen meningslös då hon troligen har metastaser inuti kroppen och dessutom är 2,5 år gammal.

 

 

 

 

Den här musen illustrerar en tumör som sitter i huden under frambenet, ett klassiskt ställe som även råttor får tumörer på. Just den här tumören är godartad och sannolikt tämligen lätt att operera bort då musen är ung och frisk i övrigt.


Luftvägsproblem, rossel och förkylning

 Det absolut vanligaste problemet på råtta är luftvägssjukdomar. Alla råttor har mikroorganismer som lever i deras luftvägar. Dessa mikroorganismer hålls normalt i schack av kroppen. Men om råttans balans rubbas, p.g.a. infektion eller stress, kan dessa mikroorganismer få fritt spelrum och börja bryta ner andningsorganen. Då börjar råttan låta som en kaffekokare när den andas. Det är detta som kallas rossel. Råttan kan vara helt okey för övrigt, men låta när den andas. Men ofta uppkommer rossel i samband med att råttan är förkyld, eller stressad. Då kan man börja med att sätta råttan i en varm sluten bur, ge den massor att dricka och äta och försöka hålla den i stillhet. Echinacea i dricksvattnet fungerar bra. Förhoppningsvis blir råttan symptomfri på några dagar. Om råttan skulle fortsätta låta bör man gå till veterinär som sätter in antibiotika. Vilka preparat som sätts in har varierat genom åren då problem med resistens är stora. I nuläget brukar en kombinationsdos av baytril eller bactrim samt något annat preparat ges, (tidigare vibramycin). Behandlingstiden är oftast väldigt lång, uppemot 20 dagar. Penicillin kan vara farligt att ge till råttor, och du ska aldrig experimentera med medicin på din råtta på egen hand. Det är vidare sällan bra att behandla dräktiga djur och små ungar. En del typer av mat bör undvikas under en behandlingsperiod, eftersom vissa födoämnen kan neutralisera den verksamma beståndsdelen i medicinen. Råttan blir ofta mycket trött under denna period, men får sällan andra biverkningar. Vänd dig till din uppfödare som kan ge dig råd inför veterinärbesöket.

Snedskalle

Snedskalle innebär att råttan lutar huvudet åt ena sidan, och den kan även få svårt att klättra och till och med röra sig i cirklar på grund av det. En infektion eller en tumör i innerörat är de vanligaste orsakerna. Ibland blir råttan sned i samband med en allmän infektion eller rosselutbrott, då kan antibiotika som sätts in i ett tidigt stadium hjälpa. Om snedheten beror på en invärtestumör finns dessvärre inget att göra. Om råttan är sned på rund av en infektion och svarar bra på antibiotika, men inte blir helt återställd, har den fått kronisk påverkan på balansorganet. En sådan råtta kan anpassa sig relativt bra, om snedheten endast är lindrig. Snedskalle skall alltid snarast behandlas av veterinär.

Bristsjukdomar och vitaminer

Min erfarenhet är att bristsjukdomar är relativt ovanligt på råtta. I de fall bristsjukdomar förekommer handlar det nästan alltid om djur som fötts upp på felaktig och bristfällig kost. B-vitaminbrist kan ge liksidig bakbensförlamning hos gamla råttor. B-vitamin finns i blodrika matprodukter och i många frön. B-vitamin kan även injecers av veterinär vid fall av brist. Hudproblem kan även vara ett tecken på att något saknas i kosten, eller att det förekommer allt för mycket av något ämne. Råttor behöver inte tillsättas vitaminer i dricksvattnet, ej heller avnjuter de en saltsten. En bra kost är allt som behövs!

Hjärnblödning / stroke

Det är inte ovanligt att äldre och mycket gamla råttor får stroke och blir halvsidigt förlamade. Men precis som för oss människor så behöver en mild stroke inte innebära döden. Om den gamla råttan får en stroke med partiell förlamning men i övrigt är vid gott mod, kan man försöka att ge den intensiv behandling. Värme, sockervatten, lugn och ro samt kärlek. Inom något dygn kan faktiskt råttan ha återfått sin rörlighet och vara nästan återställd. Men som alltid vid allvarligare hälsoproblem ska en veterinär konsulteras.

Hjärtinfarkt och hjärtfel

Om en fullt frisk råtta i sina bästa dagar bara ligger död i buren en vacker dag, kan man göra klokt i att låta obducera den. Det är troligt att råttan dött av att hjärtat abrupt stannat. Det finns några olika typer av medfött hjärtfel som råttor kan drabbas av, men det är relativt ovanligt. Om hjärtfel misstänks bör släkten utredas. Idag kan man göra avancerade ultraljudsundersökningar även på små råtthjärtan. (Jo, jag har faktiskt fått det gjort på några av mina råttor genom åren!).

Om en råtta i perioder verkar tröttare än normalt, och kanske rent av är lite blek i slemhinnorna, kan det röra sig om någon form av hjärtrelaterat problem. För många år sedan köpte jag in ett gäng råttor, med en för mig ny färg. De flesta av dessa råttor led av konstaterat medfött hjärtfel, hjärtat orkade inte att pumpa runt blodet. Dessa råttor var inte släkt men av samma färg. Så enligt min mening är hjärtfel något som kan hänga ihop med färggener. Ska tillägga att flera av mina hjärtfelsråttor även led av anemi, och att det kan vara svårt att avgöra vilka symptom som stammar från hjärtat och vilka som härrör från blodbrist.

Allergi och förgiftning

Foderallergi är relativt vanligt på råtta. Men sådana problem förekommer enligt min erfarenhet oftare hos råttor som fötts upp på ensidig kost och som någon gång i livet lidit av näringsbrist (det vill säga foderdjur och ibland zoodjur). Små sår i nacken, klåda och hudrodnad kan vara tecken på att råttan inte klarar av att bryta ner protein. Dra ner på kött, feta frön och dylikt i kosten. Mycket viktigt att påpeka är att det kan vara svårt att skilja foderallergi från skabbkvalster och andra ohyreangrepp. Så förvissa dig om att råttan inte har ohyra, innan du börjar spekulera i om den är allergisk!

Råttor kan även få allergiska reaktioner som yttrar sig i andningsbesvär och akuta hjärtproblem. Detta är tack och lov väldigt ovanligt, men precis som hos oss människor så kan vissa råttindivider vara dödligt känsliga för vissa födoämnen, t.ex. vissa nötter, frukter och förstås choklad. Skulle råttan uppvisa symptom på plötslig förgiftning eller allergichock är det ilfart till djursjukhus som gäller. Där måste du kunna uppge vad du tror att råttan kan ha fått i sig.

Ohyra

Den absolut vanligaste formen av ohyra på råtta är löss. Löss är små brun röda kryp som lever i pälsbottnen och som suger blod. De går att se med blotta ögat. Löss är artspecifika och kräver direktkontakt mellan djur för att överföras. Men även kläder och gemensamma burutrymmen kan överföra löss mellan råttor. Dock lever inte lössen särskilt länge utanför sin värd, vilket gör dem lätta att bli av med. Ofta ser du inte de vuxna lössen, utan de genomskinliga äggen, gnetterna, som sitter på pälsstråets topp. En råtta med lusägg i pälsen ser liksom silverbestänkt ut. Du badar råttan i ohyreschampo ett par gånger med en veckas mellanrum, och så blir du lätt av med lössen!

Loppor är mycket ovanligt på tamråtta. Hundloppor kan bita råttor, men inte leva av deras blod. Har du loppor därhemma är det troligen hundens loppor, och då är det hunden och omgivningen som ska behandlas och inte råttorna.

Skabbkvalster är relativt vanligt förekommande på råttor. Frasiga skorpiga öronkanter, sår i nacken och tunn päls är tecken på skabb. Det enda som effektivt tar bort skabb är Ivomec som ges av veterinär som en injektion i nacken upprepade gånger. Det finns även som oral lösning. Alla råttor i en flock bör behandlas, även om bara ett par visar symptom. Skabb kvalster lever troligen naturligt i huden, men om råttan hamnar i obalans kan otäcka kvalster problem uppstå. När råttan är sårig så är det en smitthärd och ska isoleras.

Ornithonyssus bacoti, till vardags kallat tropiskt råttkvalster, är ett nytt ohyreproblem på råtta i Sverige. Denna nya ohyreform har fått fäste i vårt land då klimatet blivit mildare, och då fler och fler smådjur importeras från övriga Europa. Detta kvalster är inte artspecifikt på samma sätt som annan ohyra, och kan ha allt från fåglar och gnagare till människor som värd. Kvalstret går att se med blotta ögat, och ser ut som ett rött pyttelitet djur som rör sig blixtsnabbt. Dessa små rackare suger i sig stora mängder blod från värddjuret, men lever faktiskt merparten av sitt liv utanför värddjuret. Detta gör Ornithonyssus bacoti till en mardröm att bli av med, då du i princip måste sanera hela ditt hem. Om du själv skulle uppvisa hudrodnad och sår, kan det alltså vara denna ohyra som du och dina råttor drabbats av.

Ett tips för att undvika ohyra av alla de slag är att inte ge dina råttor hö som kan ha lagrats så att gnagare vistats i det. Att sätta alla nya djur i karantän. Att vara noga med handhygien innan du hanterar dina egna djur om du dessförinnan har hanterat andras. Byt även kläder. Om du tar ut dina djur utomhus bör du välja en gräsmatta som vilda djur inte har vistats på. Och kom ihåg att alltid bada dina djur före och efter utställning!

Stora sår, stukade ben

Det händer att råttor skadar sig i buren eller när de rastas. Det bästa sättet att undvika skador är att göra buren så säker som möjligt och att råttsäkra hemmet. Men olyckor kan ske ändå. Om råttan varit i slagsmål eller rivit sig på något så att den får ett stort öppet sår, är det viktigt att tvätta rent såret. Använd sårtvätt, avkokt vatten eller liknande. Även om såret ser hemskt ut, brukar det bara ta ett dygn ungefär för det att läka ihop. Stora rivsår är lättare att få att läka, än punktsår efter bett. Punktsår måste hållas öppna, och infektionsfria. Även om råttor mycket sällan behöver uppsöka veterinär, och sys, när de fått sår så kan en del bett ta riktigt illa och behöva både sys och antibiotika behandlas. Tumregeln är att inte vänta mer än ett dygn på att såret ska se bättre ut. Och skulle du känna en begynnande obehaglig doft ifrån såret, eller upptäcka att råttan verkligen ser medtagen ut, så måste du snabbt till veterinär.

Att råttor stukar ben och tassar är inte helt ovanligt. Fallskador från högre höjd brukar ge sådana skador. Var rädd om dina råttor, även om de är klättrande djur med bra balans, så ska bur och aktiveringsrum vara utformade så att råttan inte kan trilla från hög höjd och skada sig. Men om olyckan är framme så kan man ofta inte göra så mycket åt en stukning mer än att hålla råttan i stillhet en tid. Svullnar tass eller ben bara mer och mer, bör du åka till veterinär.

Svullna tassar

Det händer att äldre råttor, oftast de som är av den lite större kalibern, får svullna baktassar. Ofta blir en eller båda tassarna bak röda, svullna och varma. Då är det viktigt att öka cirkulationen i tassarna genom massage och genom att smörja in dem flera gånger om dagen i kortison salva. Vidare ska underlaget i buren göras så mjukt som möjligt.

En infektion i foten kan behandlas med hjälp av salva och bandage. Men det vill förstås till att råttan är lika mycket med på noterna som Ralf på bilden. Foto Karin Bernle


Ögonproblem

Om ögonen börjar rinna och bli irriterade kan råttan ha utsatts för drag eller vara lite förkyld. Då är det bara att tvätta rent runt ögonen och avvakta. Men om ögonen fortsätter att rinna i en vecka eller mer bör man uppsöka veterinär för att få ögondroppar. Ofta får rödögda råttor mer problem med sina ögon än svartögda, även om ögonproblem i allmänhet är ovanligt. Har du dammigt spån i buren eller om du bär parfym så kan även detta ge sådana problem.

Starr är dessvärre inte helt ovanligt hos råtta. Det är definitivt vanligare i vissa linjer än i andra., och ärftligheten skulle jag vilja säga är stor. Om ögat börjar bli grågrumligt hos den äldre råttan så kan det vara starr. På sikt kommer råttan att mista synen. Men även om en råtta mist synen på ett öga, så vill jag påstå att den kan leva ett fullödigt liv ändå. Synen är inte råttans bästa sinne trots allt. Men du måste tänka på att kommunicera mer med röst, vibrationer och beröring, om du har en blind råtta.

Tandfel

Råttor har ytterst sällan problem med sina tänder. Medfött tandfel som innebär att tänderna växer snett och orsakar lidande, och i obehandlade fall döden genom svält, är mycket ovanligt. Råttänder ska aldrig klippas eller filas. Råttans gnagartänder, alltså ”framtänderna”, är starkt orange, långa raka och välansatta i käken. Det vanligaste tandproblemet är att råttan genom t.ex. en fallolycka slår ut tänderna och att den nya tandväxten växer snett. Veterinär ska alltid konsulteras i sådana fall.

Om råttan avmagrar plötsligt kan det vara idé att kika på tänderna. Kanske är de för långa, kanske gör det ont för råttan att äta.

OBS! Råttor med medfött tandfel ska under inga omständigheter gå vidare i avel!!!

Svansknyck

Om råttan har en skarp knyck på svansens yttersta del säger man att råttan har svansknyck. Knycken, eller böjen, kan vara allt ifrån knappt märkbar om man inte drar fingrarna längs svansen, till en skarp böj på 45 grader.
Orsaken till svansknyck är antingen en mekanisk skada, eller en genetisk defekt. Det går inte att se på en svansknyck vilket som är fallet, men vet man om att råttans svans klämts och att knycken uppkommit efter det kan man vara ganska säker på att knycken inte är ärftlig. Men om din lilla råttbebis har svansknyck redan vid leverans ska du räkna med att den uppkommit till följd av ärftlig dekekt.
Lider råttan av sin svansknyck? Oftast inte. Men en ärftlig svansknyck är ett allvarligt fel och en sådan råtta får absolut inte gå i avel. Personligen känner jag till svansknycksråttor som senare i livet fått problem med ryggen och rörligheten i bakkroppen. Jag kopplar samman detta med defekten, då det faktiskt handlar om en ryggradsdefekt. Det finns inte mycket forskning på området, och mig veterligen har aldrig en råtta med svansknyck obducerats. Detta hade varit önskvärt då en obduktion hade kunnat bringa klarhet i huruvuda ryggraden i övrigt är påverkad av knycken.
Konsekvenserna av svansknyck, oavsett om den uppkommit på grund av arv eller skada, är att råttan inte kan ställas ut, men i övrigt lever råttan oftast ett normalt liv.
 
Även om de flesta ärftliga svansknyckar uppkommer innan råttan är leveransklar, kan de även dyka upp något senare. Det är också vanligt att en svansknyck förvärras med ålder. Om din råtta plötsligt har en liten böj på svansen ska du genast meddela din uppfödare om det. Om flera råttor ur samma kull utvecklar svansknyck bör man överväga att inte avla på de friska syskonen i den kullen. Svansknyck är lätt att befästa i linjer, men mycket svårt att avla bort.


 

 

 

 

Svansknycken sitter oftast på den yttersta tredjedelen av svansen och har oftast utvecklats när råttan är leveransklar.

 
Barbering och andra felbeteenden

Om råttan plockar av sig sin egen päls på frambenens insidor, på baktassar eller på magen säger man att den barberar sig. Detta märkliga beteende är en medfödd defekt och har ingenting att göra med att råttan har tråkigt eller att man inte tar hand om sitt djur. Barberarbeteendet brukar visa sig före halvårsåldern, men kan låta dröja på sig längre än så. Ibland kan det vara en yttre stressfaktor som utlöser beteendet, som t.ex. en utställning eller en ny flockmedlem. En råtta kan barbera sig endast en gång i livet, eller hålla på mer eller mindre konstant. Råttan lider inte, men du kan inte ställa ut den och får absolut inte avla på den. Du kan prova att aktivera råttan ännu mer, så att den kommer på andra tankar. Men oftast har detta ingen effekt. Dessvärre har barbering blivit allt vanligare, och i vissa kretsar verkar det som att fenomenet är allmänt accepterat. Personligen anser jag att beteendet är en allvarlig defekt, med stark nedärvnings förmåga. Dock är beteendet inte handikappande för djuret."

 

 

 

 

 

 

 

Så här ser självbarbering på råtta ut. Såväl fram- som bakben kan vara barberade.
 


 

 

 

 

 

 

Så här ska behåringen på en frisk råttas fram- och bakben se ut.


E
xempel på andra, mer allvarliga beteendestörningar är olika former av stereotypa beteenden. Det vill säga en slags upprepade beteenden som råttan utför utan att den vinner något på det. Det kan handla om att råttan klättrar upp i burtaket för att sedan slänga sig ner på bottnen, för att sedan omedelbart upprepa handlingen gång på gång. Det kan även vara att råttan går runt i cirklar utan att få ro, eller frenetiskt är helt blockerad på ett föremål eller en liknande. Denna sorts beteenden är tack och lov ovanligt på råtta (det är betydligt vanligare på mus). Orsaken kan vara understimulering i kombination med arv, enbart arv, enbart understimulering. En sak är i alla fall säker, en råtta som uppvisar sådant beteende oavsett orsak ska inte gå i avel!

Aggressivitet

Det kan finnas många anledningar till att en råtta bits. Den kan känna sig trängd, ha ont eller bara vara ovan vid hantering. En råtta som bits av någon av dessa anledningar är inte aggressiv, och ett sådant beteende kan man komma till bukt med. Men om en fysiskt frisk råtta plötsligt börjar uppvisa ett dominant beteende gentemot människor, och börjar bitas oprovocerat, så kan man tala om en aggressiv råtta. Det vanligaste medfödda temperamentsfelet på råtta är just låg aggressionströskel och dominansproblem. I det vilda är brunråttan ett mycket aggressivt djur, för där lönar det sig att ta plats och vara skräckinjagande. Den som kan slåss för maten vinner både käk och avkomma. Vi har tämjt ett djur som i det vilda överlever just för att det är modigt, aggressivt och intelligent. Genom avel har vi gjort tamråttan from, på samma sätt som vi gjort en foglig hund av vargen. Men i grunden är även hunden en varg, och tamråttan är en vild brunråtta. Det är naturligt för råttor att testa sin ägare, och försöka klättra i rang. Märker du att råttan t.ex. börjar vakta sin bur eller håller fast dig med tänderna när du inte vill, ska du genast ta tag i råttan och stävja sådana beteenden. ”Ligga på rygg och inte bli uppsläppt förrän man är helt avslappnad” är en bra övning för om man vill stärka sitt ledarskap över råttan.

När det gäller onormal medfödd aggression är det inte mycket man kan göra. En råtta som hugger och hugger i fingrarna gång på gång är inte ett lämpligt sällskapsdjur. En råtta som jämt dominerar och går med bredsidan till sina flockkamrater, och kanske tvingar dem att leva i förtyck så att de knappt får röra sig i buren, är inte ett trevligt element att ha i flock. Jag är benhård på den punkten, men det är ingen idé att försöka rehabilitera sådana råttor. De mår inte bra själva, och kan inte kontrollera sina beteenden. Framförallt så får de inte förstöra psyket hos de andra råttorna i flocken.

En liten paradox i sammanhanget är att det finns en koppling mellan aggression och intelligens, samt mellan aggression och vad vi kallar för ”bra typ”. Ofta är det nämligen de råttor som vi människor upplever som trevligast därför att de är mest framåt och upptågsrika, som är de mest dominanta i flocken. Steget mellan att vara dominant och överdominant kan ibland vara litet. Därför avlar jag personligen aldrig på ledarråttor, hur coola de än är, just för att det kan bli lite för mycket ledaregenskaper i avkomman. Jag har även genom åren sett flertalet exempel på att extremt bred skallform och bred panna kan vara kopplat till dominans. Det är en typ vi premierar hos råttan, men kanske bör vi fundera lite på vilka mentala egenskaper en sådan fysik medför. På hund är det allmänt vedertaget att avel på supermaskulina hanar, med gigantiska maskulina huvuden, inom vissa raser ger mer dominant och hormonstinn avkomma.

Hur som helst, jag garanterar dig att du vill ha råttor som i generationer avlats på ett trevligt och fogligt temperament.

Den gamla råttan

Vid ett års ålder är råttan i sitt livs bästa form. Då känner ni varandra väl och har mycket glädje av varandra. Vid omkring två års ålder börjar råttan att bli gammal. Du märker på den att den är tröttare, mer stillsam och smartare. Men i normala fall är den ännu frisk och i bra kondition. Men vid två och ett halvt års ålder är råttan riktigt gammal och kanske även skröplig. Hanar åldras lite snabbare än honor. De vanligaste ålderskrämporna är stelhet i lederna, sämre förmåga att klättra och nedsättning av syn och hörsel. Den gamla råttan upplevs som långsam och vill helst hålla till på burbottnen. Gör det därför så angenämt som möjligt på ställen som gamlingen vill vara. Lite mjukare bottenmaterial underlättar och minskar risken för svullna fossar. Du kan höja livskvalitén för den gamle genom att servera extra god mat, och istället för bus och lek kan du ha den gamla råttan i famnen och massera en trött råttkropp. Den här tiden kan bli mycket fin, och ofta kan man uppleva att den gamla råttan är mycket olik sig själv som yngre.

Tyvärr är det ovanligt att en gammal råtta dör fridfullt på egen hand. Ofta försvagas immunförsvaret så att rossel bryter ut, eller så får råttan tumörer. Därför måste du vara beredd på att åka till veterinär för att avliva din vän när den dagen är kommen.

Ett råttliv är ack så kort, men upplevelsen av det liv ni delat varar en mänsklig livstid!