Porlamarkens

smadjursuppfodning * omplacering * hundaktiviteter

Råttans motion och aktivering

Motion

Varje kväll bör råttorna få komma ut ur buren och rusa av sig och vara tillsammans med dig. Råttsäkra hemmet noga, så att råttorna inte kan komma åt sladdar, chokladkakor eller skadas av hundar eller liknande. Tänk även på att råttor är rovdjur som mer än gärna sätter i sig andra smådjur, och även så stora djur som kaniner, så sådana eventuella invånare av hushållet ska hållas åtskilda från råttorna!

 

 

 


Råttor och hundar trivs ofta utmärkt i varandras sällskap och kan ge varandra mycket glädje. Här bevisar Porlarmarkens Illinois och hunden Schacko att storleken inte alltid är allt.

Nu ska jag berätta om det bästa jag vet. Det bästa jag vet är att gå in i råttrummet. Jag sätter mig ner på golvet hos dem. Då kommer mina vänner råttorna och vi umgås på lika grunder. Alla är de unika, alla har de olika personligheter. När man har en stor flock, och själv ingår i den, blir det tydligt vilka olika roller de olika individerna har. Med mina vänner råttorna går tiden fort, och intrycken blir många och bestående. Vi busar ihop, vi lär oss nya tricks och vi aktiverar oss med agility och kanske något godissök. När vi blir trötta lägger vi oss i en hög och vilar. Vår samvaro bygger på ömsesidighet, och eftersom båda våra arter till naturen är nyfikna och sociala, så känner vi gemenskap ihop

Det behöver inte vara mer avancerat än så!

Råttor får sin fysiska motion tillgodosedd genom ett par timmars utevistelse från buren varje dag. Buren i sig kan man inreda så att den erbjuder klättermöjligheter och fysiska utmaningar. Men råttor ska inte ha motionshjul och ska inte gå i kula på golvet.

Ibland kan man tappa upp ett ljummet bad i badkaret och låta råttorna simma lite. Simning ger fina muskler, även på råttor!

Ett torvblock som du tryckt in godis i, kan hjälpa råttorna att komma igång att gräva och använda bogpartiet, och är förstås en utmärkt aktivering på samma gång.


Aktivering

Precis som det är viktigt att ge råttan fysisk motion så är det viktigt att ge den mental motion. Råttor är oerhört intelligenta och aktiva djur, och mår dåligt om de inte får utlopp för sin kreativitet. Här följer lite exempel på hur man kan håller råttan i bra mental kondition.

Agility

Genom att råttan får använda sitt balanssinne då den tar sig över gungbrädor, a-hinder och balansbommar aktiverar du den. Tunnlar och hopphinder erbjuder utmaning och låter råttan få testa sitt mod. Slalom gör råttan smidig.

Agility hinder kan man lätt tillverka själv, och bara fantasin sätter gränser för vilka hinder du gör till din råtta. Du lär råttan hindren genom att du hjälper den att ta hindren rätt första gången den tar dem. Du kan locka med godis, och du kan även pröva träna din råtta med klicker, precis som en hund. När råttan är duktig på att ta hinder i olika kombinationer och den följer din hand och din röst, så kan du anmäla er till agilitytävling! Vill du veta mer om hur det går till att tävla i agility kan du gå in på SRS hemsida.

 

 

 

 

 

 

Inkallning är ett delmoment i agility A-klassen. Här visar P. Peseta hur det går till 


 

 

 

 

 

 

Nogger och jag på utslagsbanan i Agility Grand Prix, Göteborg 24/10 2009
 

Klurigheter

Råttor älskar utmaningar! Alla övningar som går ut på att råttorna ska försöka lösa ett problem är bra aktivering. Du kan t.ex. använda dig av aktivitetskulor för gnagare som finns att köpa. Det är kulor som man kan lägga in godis i och antingen hänga upp i buren eller låta råttan jaga på golvet.

Varianter på detta tema är att lägga godis i en förseglad toa-rulle eller i en äggkartong. Att hänga upp godis på rep i buren, som råttan inte kan nå från bottnen utan måste ”fiska upp” från en hylla.

Godis instucket i torvblock är en annan favorit, och flytande mandel i ett vattenbad en annan.

 

 


Porlamarkens White Russian försöker fiska upp ärtor ur en skål med vatten.

Inkallning, konster och tricks

Råttor har otroligt bra minne och är sociala flockdjur. Därför är det inte svårt att lära råttan att komma på inkallning, att lyssna till sitt namn eller att lära sig att utföra en konst. Inlärning av sådana ting ger råttan bra hjärngympa!

Vilken form av inlärning man använder för att förknippa ett ord med en handling varierar. Man kan med fördel använda klicker som belöningssytem, vilket innebär att man skaffar en klicker och sedan ger godis till råttan varje gång man klickar. Senare kan man då invänta att råttan spontant utför önskat beteende, t.ex. ställer sig på två ben eller går runt en slalompinne eller vad det nu kan vara, och klicka när råttan gör det. Operant inlärning funkar bäst på råtta.

Vissa moment kan man dock med fördel lära in med hjälp utav klassisk inlärning, som i princip innebär att man nöter in ”rätt” beteende och hjälper råttan genom att visa vad den ska göra. En del agilityhinder lär jag in på detta vis. Tunneln t.ex. Där hjälper jag råttan att springa igenom tunneln, gång på gång, och tillåter den inte att stanna där inne och tänka efter. Detta för att jag inte vill ha en råtta som tvekar och kanske stannar inne i tunneln. Men som med all klassisk inlärning, kan man få bakslag senare om råttan börjar fundera mer ingående på vad den egentligen sysslar med.

Vissa konster kan vara svåra att lära en råtta om man inte handgripligen visar och hjälper råttan. Ett exempel är snurra runt som råttan lär sig bäst genom att du rör handen i en cirkelrörelse runt den. Du kan ha en godis i handen för att underlätta för råttan att följa handen. När råttan följt din hand ett halvt eller ett helt varv får den sin godis. Denna handling upprepas massor av gånger, och du lägger efterhand till kommandot ”snurra” samtidigt som råttan snurrar.

Apportering

I din råtta har du en förträfflig apportör! Utnyttja denna egenskap! I det vilda måste råttan dagligen bära omkring på saker i munnen. Den transporterar mat från fyndplats till bohåla, den bär omkring på bobyggnadsmaterial och en råtthona kan behöva flytta på sina ungar genom att bära dem försiktigt i munnen.

Jag har i och för sig märkt att vissa råttindivider är mer benägna att vilja bära saker i munnen än andra, och att honor oftare blir duktig apportörer än hanar.

Jag brukar testa de små bebisarnas anlag att vilja springa efter och med munnen greppa ett föremål. De som visar intresse för sådan lek får i fortsättningen belöning då de springer efter saker jag rullar i väg, och separat tränar jag dem att vilja komma till mig för att avlämna föremålet. Det fungerar inte riktigt som på hund, och det är inte naturligt för en råtta att sitta still och hålla något i munnen så det kan du inte kräva. Däremot kan du göra apporteringssträckan allt längre och variera föremålen råttan ska hämta.

Jag har under åren sålt och tränat en hel del serviceråttor. Råttor som handikappade människor använder som en ”extra hand”. Dessa råttor måste bl.a. kunna apportera föremål på uppmaning.

Nosaktivitet

Råttans främsta sinne är luktsinnet och därför måste du aktivera detta sinne hos din råtta. I det vilda använder råttan luktsinnet till att kommunicera med, att skapa minnesbilder med, och för att hitta föda. Aktiveringsmässigt kan du låta råttan göra två olika saker med hjälp utav luktsinnet; godissök och godisspår. Sök innebär att råttan arbetar med luftburen vittring och spår innebär att råttan följer ett doftspår i marken.

Godissök går till som så att du gömmer doftrika godisar under mattkanter, i möbler etc. och sedan låter råttan få upp vittringen. Göm inte fler godisar än att råttan orkar hitta dem, och använd gärna ett speciellt, avgränsat ställe i hemmet för denna aktivitet. Så lär sig råttan snart vad som förväntas av den på den platsen.

Godisspår innebär att du går ut ett kort spår på ca 3-5 meter i hemmet, och att du lägger en godis där spåret tar slut. Området du väljer får inte ha varit beträtt det närmsta dygnet före spårövningen, och du får inte gå tillbaka i ditt eget spår utan gå i stor lov efter spårslutet. Sedan låter du spåret ligga en stund varpå du sätter på din råtta en sele och koppel och sätter den vid spårets början. Faktum är att om miljön är relativt okänd kommer din råtta att ta upp spårdoften och följa spåret naturligt. Vid slutet tar du av selen och låter råttan ha roligt med belöningen. Låt inte råttan gå tillbaka i spåret!

I Sverige finns det än så länge ingen tävlingsgren där man spårar eller söker med råttor. Det finns emellertid projekt där man använder råttans luktsinne i polis och tullverksamhet. Där används råttor i försöksverksamhet som narkotikaindikerare. Inom vården finns det ett fåtal duktiga råttförare som har råttor som har lärt sig att indikera blodsockerfall hos diabetiker mm. Det finns både fördelar och nackdelar med att träna råttor för uppgifter som hundar normalt sköter. Fördelen med råttor är att de är så små att de kan söka av utrymmen som en hund aldrig skulle komma in i, t.ex. Nackdelen är att råttor lever väldigt kort tid, och att man inte kan ställa riktigt samma krav på en råttas prestation som på en hunds.

Vill du satsa på något ovanligt och samhällsnyttigt ska du definitivt syssla med att använda dina råttors luktsinne till något spännande!

 
Porlamarkens White Russian

Utställning

För att kunna ställa ut din råtta behöver du vara medlem i arrangerande förening. Svenska Råttsällskapet (SRS) och Sydsveriges Smådjursvänner (SSV) arrangerar Råttutställningar i Sverige. För att delta på SRS utställning måste även råttan vara registrerad. 

Du börjar med att på respektive förenings hemsida ta reda på när och var utställningar kommer att hållas, och hur man anmäler. Samtidigt som anmälningsblanketter skickas till utställningsansvarige, betalas avgift samt medlemsavgift in på föreningens konto. I smådjursvärlden får utställare inte hem någon bekräftelse på sin anmälan, så är du osäker på om din anmälan har kommit fram kontaktar du utställningsansvarige.

Förberedelser

Förberedelserna ska börja i god tid före utställningen. Först och främst är det viktigt att råttan är frisk och ohyrefri när den anmäls till utställning. Den får inte ha några rosslande andningsljud, tumörer eller hudproblem. Ögonen får inte vara rinniga. Råttan ska med andra ord vara hel, ren och fräsch! Den ska vidare vara välhanterad och stresstålig. Större sår, tandfel, avsaknad av kroppsdelar och kala partier är diskvalificerande.

Råttan ska badas ett par gånger med någon veckas mellanrum före utställningen. Efter utställningen, ska råttan badas innan den sätts in i sin bur igen. Bada den i ohyreschampo typ dermocan eller canitex. Detta för att minimera risken att sprida ohyra, framförallt löss, på utställning. Tvätta även svansen noga. En smutsig svans ger avdrag. Klorna ska klippas senast någon dag före utställningsdagen, så att de hinner slipas till naturligt. Pälsen kan behöva ryckas fri från lösa och för långa täckhår, och om råttan är rex så måste den trimmas. (Porlamarkens anordnar trimkvällar). Man kan ställa ut en otrimmad rex i petclass, men inte i standard!

En annan viktig sak är att råttan ska vara i bra hull. Varken för fet eller för mager. Hur vet man vad som är ”bra hull” då?

Tumregeln är att råttan inte får ha valkar, men ska ha ett jämt fettlager under huden. Kanske behöver din råtta ta det lite lugnt med godsaker och fet mat inför sin stora dag. Kanske behöver den aktiva, lite smärtare råttan, hjälp att bygga upp sig lite.

På utställningen

På utställning måste alla råttor, även de som inte ställs ut, genomgå en friskkontroll. Där går man noga igenom råttan och ser så att den är frisk och inte har ohyra. När man kommit igenom kontrollen återstår det bara att vänta på sin tur. I katalogen kan man följa utställningen och se vad ens egen råtta har för nummer. Det är viktigt att hålla sig beredd, att ha väckt råttan i tid etc. innan den ska upp till domaren. Obs! Ge inte råttan något att äta precis före sin bedömning! Råttan måste ha tillgång till vätska, eller en bit gurka, men ingen kladdig mat! Som domare uppskattar man inte en nervös råttmage med mycket fyllning!

I Standardklass bedömer domaren hur väl djuret stämmer överens med den skrivna standarden som finns för varianten. Den får ett kvalitetsbetyg, där en 1:a motsvarar ett mycket bra standardenligt djur, en 2:a betyder klart godkänd, och en 3:a visar att djuret inte är en god representant för sin variant. Alla råttor med 1:or går vidare till final.

I petclass bedömer domaren råttans sällskapsegenskaper. Temperament och renhet är viktigast här. På samma sätt som i standard får råttan ett betyg, A, AB eller B.

I agilityklass ska råttan ta sig runt en liten bana med olika hinder. Den ska kunna följa dina instruktioner, och ta sig över hindren. Den ska även komma på inkallning, och i den svårare klassen ska den visa upp ett trix den har lärt sig. Agility är mycket roligt att tävla i, men det krävs att man övat lite hemma först. Är råttan väldigt följsam och är van vid att klättra och inte är rädd av sig kan det gå bra, fast man inte övat så mycket.

Det finns även föreningar som tillämpar poängbedömning, där 100 poäng motsvarar det perfekta djuret. Sydsveriges Smådjusvänner tillämpar detta system.

Det finns även avels och uppfödargrupper att ställa ut i om din uppfödare ber dig om detta. Där får din råtta ingen individuell bedömning, utan ingår i en helhet. Det är en ära att få visa fram djur i sådana grupper, dels därför att du då vet att uppfödaren har sålt ett fint djur till dig, dels är det ett bra sätt för dig att visa att du är stolt och kan ställa dig bakom uppfödningen din råtta kommer ifrån.

Många gånger är Vi uppfödare beroende av att våra djurköpare ställer upp i sådana grupper, för att vår uppfödning ska synas och få meriter.

Vad är utställning bra för?

Du har lagt ner massor av tid och energi på att förbereda råttan inför utställningen. Det kostar pengar att bli medlem och att anmäla. Kanske har du dessutom fått åka en bit på utställningsdagen. Då kan det kännas befogat att undra varför man gjort allt detta!

Svaret är enkelt!
Det är skoj att hålla på med utställning! Du kommer att få träffa många nya vänner, och få lära dig ännu mer om djuret. Det är spännande att vara med och tävla, och kanske kommer du hem med en bunt rosetter.

Men även om du inte gör det, så ska du veta att vad du gjort är viktigt. I hundratals år har människor som vurmat om olika djurslag arrangerat utställningar, tester och bedömningar, fört stamböcker och skrivit standards för sina varianter. På så vis har djurstammar bevarats, förfinats och hållits friska och trevliga. Utställningsverksamheten är kärnan i uppfödarnas avelsarbete. Det är där vi får ”kvitto” på hur vi sköter vår avel, och det är även där vi kan testa t.ex. stresstålighet och immunförsvar på våra avelsdjur.

Så genom att du deltar på utställning, bidrar du till att en anrik tradition förs vidare, och i förlängningen till att råttan som sällskapsdjur fortlever.